Det är grått och tråkigt ute. Rätt så deprimerande, och jag är ju en sådan där jobbig jävel som påverkas så otroligt mycket av miljön runtomkring mig. Vädret kan jag tyvärr inte styra så mycket över, och detta gråa och tråkiga det drar mig verkligen neråt och ångestklumpen i magen är ett faktum. Det är också viktigt för mig att inte ha det rörigt runtomkring mig, jag kan inte slappna av om det står till exempel berg av disk eller om det ligger saker överallt. Det stressar mig något så fruktansvärt, som tur är har vi diskmaskin så det går snabbt och enkelt att få undan allt. Min hjärna går på högvarv om jag ser eller vet att det är stökigt i köket. Det räcker att dammsuga (tappas det matrester här så har jag en levande dammsugare så, ja, det blir inte långvarigt), damma och skura en gång i veckan, men disken och köksbänkarna - det måste bara bort. Ibland är jag så trött och tänker bara "skitsamma, jag tar det imorgon", men det går inte, då sitter jag och tänker på det konstant och varenda gång jag går in i köket så mår jag dåligt av att se det. Men samtidigt är det skönt, som sagt, det hade varit annorlunda när vi är två (snart tre) och hade varit utan diskmaskin, men nu går det snabbt och smidigt att få undan. Allt är nästan alltid så rörigt och går på högvarv i min hjärna ändå, och det har inte blivit bättre med alla graviditetshormoner, så då är det väldigt skönt om miljön är någorlunda mindre rörig runt mig.

 

Annars så går graviditeten framåt. Jag är i vecka 29 nu (28+4), och det är mindre än tre månader kvar till beräknat BF. Det har gått så jävla fort så jag förstår inte riktigt vart tiden tog vägen? Det var inte längesen det var början av augusti och jag hade precis plussat på stickan. Då kändes det som jag hade långa 8-9 månader framför mig, men, nej, det har gått otroligt fort. Misstänker dock att det kommer kännas som att det saktar ner ju närmare BF jag kommer, i och med att jag blir tyngre och större. Dom smärtsamma sammandragningarna är inte lika intensiva längre, nu blir magen mest hård och jag vet vad jag ska göra om jag får ont. I början av veckan så var jag tvungen in på en akuttid då jag hade minskade fosterrörelser flera dagar i rad och över helgen. Dom gjorde ett CTG och gjorde även VUL och kollade livmodertappen på grund utav mina cellförändringar som inte kommer att åtgärdas innan förlossning (förutsatt att inget händer såklart), men allt såg bra ut och hjärtat och pulsen slog så fint. Och igår var hon sitt vanliga jag igen, en liten ninja har jag i magen känns det som vissa dagar. Idag är det lugnare, men hon visar att hon är där. Hon får lite lugnare dagar då och då, men det brukar snabbt gå över så det var därför jag blev lite orolig denna gången då det höll i sig i flera dagar. Sedan ett tag tillbaka så syns det även på utsidan magen nu när hon sparkar och har sig. Allt är fortfarande så overkligt, när förstår man att man faktiskt ska bli mamma snart? Eller är jag mamma redan? Aja, overkligt är det iallafall.

 

Nej, nu får det antingen bli sol eller börja snöa. Eller frysa på så det iallafall ser lite vitare ut ute. Avskyr det här. Jag har så otroligt svårt att känna att det är mysigt i vårat hem också, jag vet inte hur jag ska få till den där myskänslan. Jag tycker inte om att känna mig så nere. Och jag har varit så mycket nere och ledsen senaste månaden. Det har runnit många tårar ner för mina kinder. Jag har förlorat två av mina själsfränder inom loppet av en månad. Hjärtat värker fortfarande när jag tänker på dom eller pratar om dom för mycket, så jag orkar inte berätta mer än så om detta än. Men jag vill, jag vill ägna ett helt långt inlägg med våra minnen, våran resa. Våran kärlek. Men jag är inte redo för det än, mitt hjärta är inte redo för det än.